Draken hade släpat sig ut på en repa med hundkompisen, medans de traskade på i maklig takt fundilerade hon lite över livets vändningar... Hon hade ett fåtal som hon själv ansåg stod henne nära på rikto, av dem hade hon inte hört ett ljud sedan flera veckor, märkligt tyckte drakhonan, om hon såg att nån åkte land å rike runt å kollade upp sin kropp, hade ont å så-hade hon bufflat sig fram till den "nära", kramats å analyseratsönder problemet- vare sig den andre ville eller inte! Nåja, alla är olika suckade hon, en del är så avslagna å gömmer gärna huvudet i sanden-det senare var draken själv rätt duktig på, så hon kunde inte säga så mycket om den saken! Sedan hade hon filosoferat vidare, kommit fram till att OM det var nån jävla arg tumör så var det nog inte många som pallade vara i närheten, så det var lika bra att inte hoppas så mycket på såna där "vackra" ,självande samtal, eller skratt med för den delen. Jå ,. med hennes lilla familj, drakdottern, systern å så var det med det! Nu ämnade hon spola av sin fjälliga drakkropp å bege sig mot ytterligare en undersökning, den förra hade hon inte hört nåt av, hon anade oråd, för de hade sagt att bara läkarn tittat på plåtarna skulle de höra av sig fort, men inte ett ljud-så draken mälade FAN på väggen, tänkte att de ville röntga resten å kolla hur mycket det var =( Hon skakade på sitt lilla huvud å¨t sin självömkliga tonm, men ansåg lika fullt att det var lika bra att ställa in sig på det värtaste!