...draken fnös föraktfullt, så att snoret bubblade i nosen, där hon låg i sin nya säng å var förkyld. Hur fasen kan en människa som väger allt mellan 10 kilo upp till 200 kilo vara så jävla hysteriskt rädd för en stackars liten spindel på 0,3 gram?? En ofarlig svensk spindel? Så himla dumt att man måste skratta åt det, tyckte hon, sak samma med råttor, små snokar å i vissa fall även daggmask, vad driver vår "överlägsna"ras till att skrika, yla,pipa å flaxa som en tok-för att man råkar se ett liiitet, liiitet kryp? *Himlar med ögonen* Drakens mormor hade varit en mycket vän, pricipfast å noggrann kvinna på alla vis, hon hade lärt den lilla drakflickan att "dödar man spindeln blir det regn" och stillsamt hade mormodern frågat den skeptiska lilla draktösen:"vad skulle den här lilla,lilla varelsen kunna göra DEJ?" De hade lett i samförstånd å sedan hjälpts åt att lyfta ut den lilla besökaren på bron, där den fått greja på med vad den var bäst på...Att väva vackra nät å fånga  flugor ;)