fast man gjort några turer å det har gått både upp å ned så har vi HELA tiden dejtat varann, kramats, sovit ihop å när vi inte vart sams har vi ändå varann i skallen.. Draken skakade på sitt lilla huvud, det lät som att hon liksom "förklarade" sig för omvärlden...Det är en sak drakar ytterst ogärna gör, så hon ämnade sluta att bekräfta deras nygamla relation. Alla begriper väl att en drake behöver en farbror med alldeles blåa ögon? Hon var väldigt liten å osäker för det hade lixom tinat fram rivaler, som draken hade konkurrerat bort, men de var väldigt smala, fina å allt det som hon inte var. Hon hoppades vid Gud att hennes farbror skulle vara rädd om den klumpiga, högljudda å speciella varelse hon var <3 De små svarta orosmolnen skulle virvla omkring en stund, för drakar är LIKA sotis som de är fjälliga, men tiden skulle få utvisa hur det skulle bli. Om man inte LITAR på varann så går det åt fanders, fnös hon, hon tänkte lita på sin draktämjare MEN rasta honom mer än nödvändigt, liksom för säkerhets skull^^ Hon log åt sin larviga person, staden var liten å hon skulle GARANTERAT få veta om hon hade anledning att misströsta! De allra flesta älskade sin drake å tyckte inte om att se henne ledsen <3