Draken skakade sorgset på huvudet, vad usel hon var på att upprätthålla sina planer runt alla sina "dieter", ju mer hon ältade å gnällde desto mera åt hon! Nu hade hon haft det tvivelaktiga nöjet att pröva en del av mammans kläder under utrensningen, där hon vackert fått inse att hennes galna tröst/stressätande VERKLIGEN satt spår runt hennes mage å rumpa. Å lika förbannat satt hon här(egentligen ,mätt) å tryckte i sej lite gratäng å en kotlett =( Nä, nu var det fan snudd på sjukt, hennes frossande- hon muttrade surt för sig själv: "När ska du fatta att tycka synd om sig inte smälter bort kilon..?" Nu sova, det ska tydligen vara alldeles väldigt bra för ämnesomsättningen ;) Om inte annat kunde man drömma, om när man var 25 år yngre, hon log förtjust åt fotona hon fått från en gammal flamma... Då var maten ett nödvändigt ont i en späckfull vardag, skumt!