draken satt å kikade på de sista avsnitten från sommarens äventyr, hon ruskade på sitt lilla huvud åt sin godtrogna natur men kände samtidigt att om man ska gå runt å känna sig misstänksam å otrygg bland alla nya väsen å oväsen man stöter på i livet, nojja på alla nya platser å skeenden- hur kul skulle det egentligen vara då? Hon var fast besluten att behålla sin attityd av: "det löööser sej å det finns nåt gott i alla", för annars skulle hennes fjäll alldeles sluta skimra i regnbågens alla färger... Nä, alla andra fick ha sina trust-issues, draken ämnade dundra på som hon gjorde bäst, säga vad hon tyckte,tänkte även om tår ibland blev trampade så var det skönt att veta att folk visste var de hade sin klumpiga vän/ovän ;) Tro gott om alla du möter, tills de bevisar notsatsen. Då förlåter man å är den som snabbast är lycklig <3